”Jag hade tänkt att vi skulle måla med akvarell.”
Mitt hjärta sjönk som en sten. Jag försökte in i det sista att övertala Linda om att få använda akryl istället, utan resultat.
Jag hade aldrig kommit bra överens med vattenfärger. När jag tvingats använda det i nian hade resultatet varit förödande. Pappret hade blivit skrynkligt, färgerna för mörka, penseldragen tydliga. Det såg ut som om en femåring hade målat det.
Det som skilde sig den här gången var att Linda faktiskt visade oss hur en på olika sätt kan använda vattenfärger, att måla med färgen och inte mot den. Ingen hade tidigare lärt mig att använda akvarell, men nu förstod jag hur en kunde använda vattnet för att skapa effekter.
Uppgiften var att måla av foton från vår barndom. De flesta gjorde kanske fyra stycken; jag fyllde ett helt album. Det var så befriande. Akvarell gick mycket snabbare än akryl och de små formaten (ca 10×15 cm) lättade min prestationsångest. Om någon blev dålig var det bara att slänga. Varje målning var inte ett stort projekt.

Om jag inte hade tvingats komma över min skräck för vattenfärger hade jag förmodligen slutat måla. Akryl gav mig prestationsångest och efter att ha målat med det i flera år hade jag tröttnat. Med akvarell återupptäckte jag glädjen i att måla, och idag är det den enda teknik jag använder.

Bo Paulsen