Favorituppgift av Aldina

 

Uppgiften var att göra ett hus som kunde inspireras av ett årtionde eller en stil. Man fick jobba fritt och det behövde inte vara skalenligt.

 

Idéer strömmade in samtidigt som man byggde vilket gjorde att man inte behövt planera så mycket i förväg. Om det var något problem som uppstod på vägen löstes det på plats. Vi använde material såsom papper, tyg, plast, kartong, limpistol, akrylfärg m.m. Jag gjorde till exempel vattnet av lim blandat med blå akrylfärg som jag hällde in i poolen och när det torkade blev det bubblor.

 

 

 

 

 

I början när Linda introducerade husbygget var jag väldigt glad över att få påbörja uppgiften. Jag fick redan då en ungefärlig idé om hur jag ville att det skulle se ut: ett modernt hus med en pool och inredning. Det roligaste med uppgiften var att komma på hur jag skulle göra vattnet i poolen. Det var också väldigt roligt att komma på idéer till inredningen samt göra möbler, vilket var det jag såg mest fram emot. Den här uppgiften har varit viktig för mig för att jag har fått göra något som jag länge velat göra, inreda ett hus.

Självporträtt och Studier

©Eva Åhlfeldt Karlsson

Självporträtt

Vad jag har gjort är ett självporträtt i bläck som gått ut på att leta upp skuggorna som finns i ansiktet. För att få fram så mycket skuggor som möjligt så drog vi för vissa fönster och släckte alla lampor.

Vad tycker jag blev bra?

Jag tycker om hur hårt blev. Genom att söka efter skuggorna så behövde man inte tänka på  att få till texturen för den kom automatiskt med skuggorna.

Jag tycker också om glasögonen.  Det var vad jag startade med och det la en bra grund för resten  av ansiktet.

Vad var svårt?

Samtidigt som glasögonen blev bra så var det också en av de svåraste momenten. Anledningen till det är för att det är svårt att få sidorna lika och å allt att sitta rakt. Sen så var det hela saken med att den är målad i bläck och man kan inte sudda eller göra om på ett bara sett om man råkar göra fel.  Sen så var det svårt att få till ansiktsdragen. Ögon är alltid svårt att göra och att inte få möjligheten att göra om gör det inte lättare. Det är samma anledning till varför både näsan och munnen var svår att göra.

Vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Om jag gjort den nu så skulle jag ha dragit ner på skuggorna kring halsen. För, enligt mig iallafall, så ser det ut som om jag kollar över min axel. Sen skulle jag nog smalna av ansiktet. För jag vågade inte göra för mycket nu av rädsla att förstöra allt det andra.

©Eva Åhlfeldt Karlsson

Handstudier

Egentligen så gick uppgiften ut på att man hade en kort tid på sig att rita av något i sin omgivning. Men jag gjorde istället lite efter min egen tidsräkning. Motiven jag oftast valde var händer då jag ville öva och om man kollar noga så ser man hur människor håller olika i pennor och i penslar.Det var inte det ända jag målade men det va det som upprepades flest gånger. Denna övning var också gjord i bläck och jag använde mig av en liten pensel för att få mer kontroll över rörelserna.

Vad blev jag nöjd med?

Jag tyckte att jag lyckades ganska bra med att få till fingrarna på händerna. Om man utgår ifrån där pennan eller penseln ligger i handen så var det, lätt är fel ord att använda men, mindre svårt att få till det andra för man hade något att gå efter.  Sen tycker jag om att det ser skissigt ut även fast det är gjort med flytande färg och pensel.

Vad var svårt?

Det svåraste med uppgiften var att lyckas få ner handens utseende innan ställningen ändrades och man var tvungen att börja om med en ny. Sen var det svårt med själva handleden som man skulle lyckas få , åtminstone, hyfsad.

Porträttövningar

© Rebecka Nilsson  


Ansiktsstudier

Jag har arbetat med ansiktsstudier och har försökt göra ansiktsporträtt med en grund av blyerts som sedan blivit övermålat med akvarellfärger. Det var tänkt att det skulle bli något som kom ut ur huvudena som växter eller moln, men det blev aldrig av för att jag inte kunde bestämma mig. Därför kvarstår två av porträtten utan något på huvudet och ett med bara vanligt hår.

Jag blev inte helt nöjd med dessa teckningar för att ansiktena inte ser särskilt levande eller detaljerade ut. Det var inget bra val att använda så få färger, jag kanske borde ha försökt göra bilderna med större variation av färger. Något som var lättare att göra var att inte rita av någon särskild, utan bara rita det man kände för. Då blev det inte så mycket press över att det måste bli likt.

© Rebecka Nilsson                                                               
© Rebecka Nilsson  

 

 

 

 

 

 

 

 


Finelinerporträtt på tid

© Rebecka Nilsson  

Jag har även gjort porträtt med fineliners då jag bara har haft 2-3 minuter på mig och inte har lyft pennan från pappret. Denna uppgift var mycket intressant då man inte behövde tänka på hur bra det skulle bli och bara ritade på istället.

Porträtt övningar

© Felicia Szymnanski                                                          

Uppgiften

Uppgiften gick ut på att vi skulle, på tre minuter, porträttera klasskamraterna med olika mössor på utan att lyfta på pennan. Pennorna vi använde var fineliners.

Vad blev du nöjd med

Jag blev nöjd med symmetrin i ansiktet och linjerna inte vart allt för kladdiga i denna ”doodle”. Gillade att jag ritade slutna ögon på personen. Det ger ett mer levande intryck.

Vad var svårt

Att få det mer detaljerat p.g.a tidspressen och att vissa linjer hamna på fel ställe.

Portraits

© Emma Willemen

For this first assignment I had to draw a portrait of someone witout lifting my pen and I only had 2-3 minutes to draw it.

Something that I don’t really like about the way it turned out is the look of the hair. I feel like it looks very thin and even though I used many lines at the bottom, it doesn’t look very convincing in my opinion.  I also feel like the proportions are a bit weird.

An element of this portrait that I am personally quite pleased with, is the way the flowery headpiece she is wearing looks. Even though it is drawn very messy, I think that the flowers and (sort of) leaves add a nice touch to the image.

 

© Emma Willemen

The look of this portrait is inspired by Stina Persson’s work. I also had to choose a bit of an uncommon angle to draw a portrait from and when painting it, I tried to look for the shadows in the picture.

Some parts of this portrait that I don’t really like that much are the way the chin and neck look, to me it seems that the shadows there don’t look as they are supposed to.

On the other hand, I am rather pleased zith the shadows in the rest of the face and the way the hair changes colour.

 

© Emma Willemen

This is assignment had to be a kind of study, where we painted (parts of people) really fast using ink.

Most of the little studies on this paper I am not very happy with.  In my opinion most of the shapes are very inaccurate and they are not very pleasing to the eye. I suppose that one of the reasons for this is the fact that I was not allowed to sketch anything before using the ink.

The only one of the studies that I kind of like, is the one that pictures the crossed legs/feet from the back. I think it is a quite nice image, without really giving any detail.

Porträtt Övningar

Denna porträtt övning var annorlunda från de tidigare vi har haft då istället fokuserades det mer inpå improvisationen än realismen samt precision som var huvudpunkten i de förgående uppgifterna.
Vi hade flera övningar alla kringgående porträtt målning därav endast 1 jag blev särskild engagerad och nöjd utav.

———————————————————————————————————-

Hatt porträtt

Första uppgiften var en avbildning av en klasskamrat med en tunn kulspetspenna. Dock med en liten twist.
De skulle alla ha en lustig hatt på sig och posera med sina händer nära ansiktet (så att de kom med i porträttet).
Detta var inte så farligt i sig, om inte de två sista villkoren var även att du inte fick lyfta på pennan under den minuten vi fick för att skissa upp klasskamraten.
Oavsett så var uppgiften rolig då den oundvikliga ögonkontakten väckte fniss bland oss, vilket var nog anledningen till att mina resultat blev som bäst; medelmåttiga enligt mina egna standards.

———————————————————————————————————-

bläck porträtt

Sedan målades vi med bläck och vatten. Vattnet användes för att tunna ut bläcket en aning bättre så möjligheten för tydligare kontraster åstadkoms lättare.
Här gjorde vi självporträtt av en bild som referens  istället och jag gjorde två exempel, exkluderat alla test försök, självfallet.
Porträtt ett blev helt i bläck och sedan gjorde jag ett till fast med vattenfärger.
Första porträttet blev väldigt ”by the book”, jag försökte noggrant härma kontrasterna i fotot vilket resulterade att målningen blev väldigt konstruerad och stel.
Det var även svårt att få proportionerna rätt i alla porträtt uppgifter då vi hade ingen skiss under målningarna.

 ———————————————————————————————————-
© VIKTORIA LAGERSTRÖM
Vatten färg porträtt

Fast mitt andra försök resulterade i en mycket mer artistisk teknik samt ”look”. Jag arbetade med röda, lila och gula nyanser i vattenfärg  och lät min arm dra stora drag.
Innan denna så gjorde jag ett till porträtt med vattenfärger, men då jag fokuserade mer på färgerna samt att detaljera bilden blev inte bara färgerna utan ansiktet grumligt och smutsigt.
Denna gång satt jag inte och pillade med detaljer och att få det exakt rätt.
Jag sket i att skissa med blyerts under och lät vattenfärgerna måla sig själva.
Vilket är nog varför jag älskar detta porträtt mest av de totalt 4 jag gjorde, det var även den som gjordes snabbast, drygt 10 minuter kan jag gissa.


© Viktoria Lagerström

—————————————————————————————————

Slutligen

I slutänden så lärde jag mig mer än vad jag hoppats på, att våga dra ut det lilla extra i penseldraget och att arbeta snabbt.

Tyckte det var väldigt roligt!
Även om jag inte alltid blev nöjd, men då startade jag bara om på nytt och tack vare misstagen från de första bilderna så blev porträttet allt bättre för var bild som gick.

//Viktoria Lagerström ES3B

Nyponstudier i akvarell

Lagom till skolstart mognar nyponen i rosenbuskarna runt skolan. Estet 1:an passade på att prova på akvarell och göra en studie av en liten nyponkvist.

Våren tolkad av Es1B

Emma

Clara N

Markus

Joakim

Mikaela

Eya

Fanny

Sofia

Adrien

Andreas

Sara

Tobias

Axel

Luana

Linus

Clara S

 

 

Självporträtt i oljemålning

© Josefine Wistrand

Det mest givande, ansträngande och tidskrävande vi gjort är också det roligaste. I november samlade Mia oss alla under bilden. Hon förde oss engagerat runt i K-huset och stannade vid de stora oljemålningarna. De jag kastat trånande blickar på under hela gymnasietiden, och velat prova på själv. Hon frågade oss om vi ville göra egna porträtt av oss själva i olja. Jag var jätteintresserad av uppgiften och var ivrig på att börja. Mia hade bara till Jul kvar att undervisa oss, och trodde att vi skulle bli klara till dess. Jag visste att vi inte skulle bli det, men ville ändå göra målningen.

Vi började med att fota oss i studion med symboliska föremål och dramatiska skuggor. Sedan redigerade jag bilden i Photoshop för att höja kontrasterna. Vi skrev ut bilden och la den på ett overhead för att sen använda tavelkrita för att rita ut konturerna på ett stort träunderlag målad med grå målarfärg.

Jag var snabb, och började måla de ljusa partierna med vit målarfärg i ansiktet innan jag helt visste hur jag skulle göra. Det blev alldeles för mycket färg, och bilden såg ut som en clown. Det fanns inga nyanser, bara tjock, vit färg som en halloween-sminkning. Jag blev osäker, och tog åt mig allt vad folk sa: ”Oj, vad få stödlinjer du ritat! Du måste göra fler, annars går det inte.” ”Oj vad ful!” ”Du gör fel!”
Orden gjorde att jag ville gå ner och rita fler linjer, fick inte det och försökte sen frenetiskt att få bort färgen från ”monstret”, som jag kallade henne. Det gick till en viss del, en jag målade utan självförtroende. Jag målade väldigt tunt och noggrant med den vita färgen i fortsättningen. Det gick bättre, och jag tyckte att det var kul att göra alla ljusa partier i håret och på händerna, etc. Ansiktet var fortfarande lite off, men med grå målarfärg fick jag det likt mig.

Vi höll på länge med förarbetet. Mia sa att det var två                                                             tredjedelar av arbetet, och att man sedan bara skulle måla tunt med målarfärgen över förarbetet. Jag vågade inte dra i med färg i ansiktet, och hon blev för gul. Jag var rädd för att göra för mycket och förstöra allt, var osäker och jämförde min med andras.

Men med oljemålningen ökade också mitt självförtroende för min bild. Jag tyckte att det var kul att måla håret, fastän jag målade tjockt och förarbetet försvann. Jag var fortfarande noggrann och kollade slaviskt på referensbilden. Men med kläderna kom modet. Jag provade olika tekniker, att dra bort färgen snabbt efter att ha applicerat den för att få en ljusare nyans med fina kanter, att blanda ihop olika nyanser, förtunna den eller använda olja i oljefärgen för att kunna göra flera lager. Jag använde fingrarna, papper, topsar och trasor, och någonstans på vägen försvann osäkerheten. Jag hade roligt, och tyckte om det jag gjorde. Jag ägde uppgiften, den ägde inte mig. Det gjorde hela skillnaden. Jag kollade fortfarande på referensbilden, men jag var inte slav under den. Jag visste att bilden skulle bli som den skulle i slutet, men att jag behövde våga lite för att ta den dit.

Vi blev inte klara till Jul, men fick några veckor till i januari. Kajsa och jag stannade kvar efter varje lektion och kämpade oss fram till mållinjen i slutet av månaden.

Den här uppgiften var viktig för mig för att jag lärde mig att tro på mig själv och inte alltid jämföra mig med andra. Den var rolig, och jag kände att jag gjorde någonting viktigt och meningsfullt. Jag frågade mig aldrig ”varför gör jag det här?”, för jag hade velat göra uppgiften sen ettan och var tacksam över att jag fick utföra den.

Jag har lärt mig att allting går bättre om man tycker att det är roligt, tycker att det man själv gör är bra och bygger upp sitt självförtroende. Även om en målning ser ut som ett monster i början kan den arbetas upp till att bli precis som man vill. Man behöver bara öva och tro på sin egen förmåga, lita på sitt eget omdöme och våga göra fel ibland.

Josefine Wistrand 2017

Inspiration till att fortsätta

Varför var den här uppgiften viktig för mig?  Vad lärde jag mig?                             Jag målade med tusch och promarkers för första gången och  hade precis börjat förstå hur akvarellfärger fungerar.  Gunnar gav oss uppgiften att kombinera alla tre teknikerna och jag upptäckte hur kul det är att jobba med dem och att blanda dem  i samma illustration. Motivet fick vi välja själva och jag hade precis spelat ett spel som berörde mig så när jag kom på att jag kunde ta inspiration därifrån blev det jättekul att göra uppgiften. Det inspirerade mig att göra fler liknande bilder.

Hur gick det till när ni målade? Jag gjorde en skiss i blyerts och förde över konturerna av den till ett akvarellpapper med hjälp av ett ljusbord. Sedan målade jag akvarell som bakgrund, promarkers  framför det och tusch i förgrunden så det blev som en svart siluett.

©Lovisa Gibson